svettigt markarbetspass.

framridning

började med att rida några meter innanför spåret för att i varje hörnpassering flytta hästarna en kvarts framdelsvändning, gjordes i båda varven i skritt. i traven red vi tre serpentinbågar över medellinjen för att på långsidan sedan öka traven. fortsatte framridningen i trav genom att trava över cavalettiserien på böjt spår, fortsätta mot långsidan för att där flytta skänkelvikning in och trava över cavalettiserien på rakt spår. på den andra långsidan red vi öppna. avslutningsvis galopperade vi på stora volterna och hoppade över de småsockerbitshindren. alla övningar gjordes upprepade gånger i båda varven. 

dagens övning 

framridningen sattes avslutningsvis ihop till olika övningar (små banor). vi kombinerade på olika sätt och jag väljer att ett nämna ett alternativ. högervarv i trav och trava över cavalettiserien på rakt spår, flytta skänkelvikning ut till spåret. trava över cavalettiserien på böjt spår (lade till en extra volt efter serien innan vi fortsatte längs med kortsidan) för att sedan fatta galopp och hoppa över sockerbitshindren i en serpentinbåge. fortsatte galoppera långsidan upp och hoppade över sockerbiten längst ifrån utgången (galoppombyte) för att sedan fortsätta över studsserien och slutligen sakta av till trav och trava över cavalettiserien på rakt spår. 

sammanfattning

han kändes verkligen super på framridningen idag! lösgjord, framåtbjudning, bakskjut, avslappnad och en himla låg och lång trevlig form. skänkelvikningarna var mycket mer jämna (fram- och bakdel hängde ihop) och sandra tyckte det var väldigt roligt att se utvecklingen av framförallt formen. men... det finns alltid ett men! sedan kom vi till vår akilleshäl, galoppen. det började fantastiskt bra och han var fint samlad mellan skänkel och hand och vi hade ett mycket bra tempo. men så fort vi började med volterna blev han dragig, stum och tung. jag blir spänd och stark och allt blir bara pannkaka. 

tyvärr fortsatte trenden rakt i genom passet och vi lyckades inte hitta tillbaka till den där fina starten. sista fem minuterna kändes helt ok! 

när han blir trött blir han väldigt tung och "ånglokig" vilket resulterar i att jag blir spänd och stark vilket förvärrar situationen ytterligare. dels är jag så mesig! istället för att ta tag i honom ordentligt en gång (han lyssnar superfint) så sitter jag och plockar och plockar (ingen reaktion). jag måste sluta "luras med" i hans trötthets försvarsmekanismer, behålla mitt lugn, vara avslappnad och mer konsekvent. för när jag väl hittar till den ridningen, då går han som en dröm! vi (jag) kämpar vidare!

oj, blev ett väldans utlägg det här. 

men jag skriver mina egna tankar och tips mycket för min egen skull för att jag ska kunna gå tillbaka och förhoppningsvis utvecklas med tiden. men nu är jag helt slut! hej träningsvärk i morgon. en dag kvar sen helg, orka jennie orka!