Coille Mor Johnny

Coille mor Johnny (eller johna) är en 18årig irländsk halvblods valack importerad från ett stuteri på Irland. För att göra en lång historia kort (+ att jag inte vet all fakta) så blev han importerad hit till Sverige i unghäst ålder. Han hade innan dess varit i Holland där han tyvärr blev väldigt illa behandlad (därför denna respekt för spö och liknande idag). Efter några tuffa första år fick han sedan sin räddning. Stall Passmark!
Meningen från början var att han skulle vara Lollos tävlingshäst (han har fin stam som för mig tyvärr är okänd än så länge), men på grund av att han hade astma fungerade det inte. 
Så hos passmark har han varit världens bästa läromästare för både duktiga och mindre duktiga ryttare. Han har framförallt gått med på Kenneth Passmarks läger men även på Lollos lektioner de senaste åren. 

 

Men sedan ett halvår tillbaka är han alltså min foderhäst. Efter att Stall passmark lagt ner verksamheten och sålt av alla sina hästar. Johnny däremot har alltid varit nära deras hjärtan och de kunde inte sälja honom, därför fick han bli min foderhäst. Och jag som alltid önskat mig en egen häst var inte sen till att tacka ja! Från början hade jag tänkt mig Johnny som en skogsmullehäst. Han börjar bli till åren, dels är han av den grövre typen vilket jag inte föredrar och så var han väldigt hård i munnen, något jag inte heller gillar. Så jag hade tänkt mig mycket skogsridning, lite dressyr och någon enstaka hoppning. Men allt eftersom börjar vi hitta varandra mer och mer och idag känner jag inte igen honom. Idag är han lätt i handen, fin i kroppen, hoppar mycket bättre och en himla rolig häst att rida. I dressyren har jag fått enorm hjälp av min storasyster Sandra och det har verkligen gett resultat. Från att ha haft en häst med superhård mun riden på pessoabett har jag nu alldeles nyligen börjat rida honom på ett vanligt tvådelat tränsbett och han är hur fin som helst! Han har gått från att vara en ponnyliknande läromästare till att bli en riktigt häst som faktiskt är rätt svår riden. Jag brukar uttrycka mig som så att vill du "åka" häst är Johnny den bästa i världen, men vill du rida häst då är han inte så enkel längre. Utan han kräver sin ryttare! Där har min syster hjälpt mig att hitta knapparna och det är nu när jag hittat den rätta känslan vi kan börja jobba vidare på riktigt.

Sen jag tog över honom har vi även deltagit i några klubbtävlingar, mest för skojs skull. I den första hoppade jag två klasser 70cm A:0 A:0 och en 80cm A:0 A:0. Dubbelnolla i både klasserna och en andra plats i 80cm.

I den andra klubbtävlingen hoppade jag endast en 80cm A:0 A:0 och vi lyckades knipa första placeringen. 

Och i den senaste klubbtävlingen startade jag en 80cm A:0 A:0 men hamnade på en tredje plats precis utanför placering. Plus att jag debuterade i min första dressyrklass en LC:1 där jag med 61,1% gjorde den enda clear round ritten och fick därför en första placering.
Så på tävlingsbanan har vi gjort succé! 

Trots att Johnny börjar bli till åren är han en fruktansvärt fräsch och pigg liten herre. Och det har verkligen blivit förändring på honom det senaste halvåret. Han har en helt annan glimt i ögonen och hans känns lyckligare på något sätt. Mina mål med Johnny just nu är att utvecklas ännu mer i dressyren. Efter att jag börjat rida lektion för min syster har det verkligen hänt grejer och jag vill fortsätta utvecklas tillsammans med honom. Inom en snar framtid ska vi starta en ny LC:1 och se om vi tagit några steg framåt. Jag har gått från att vara en liten hoppnisse till att bli mer dressyr inriktad, mycket på grund av syrrans hjälp och vår utveckling framåt. Hoppning håller vi mest på med för att både jag och han tycker det är kul, men i och med hans ålder och astma känns det inte lika spännande att satsa på. Men absolut vill jag tävla en 90cm klass innan vi träder av tävlingsbanorna. Och jag vet att han med lätthet skulle klara av det, för hemma tränar vi på 90cm - 1m hinder. Det är bara jag som är lite nojig!

Sådär. Nu har ni fått en kort sammanfattning om hur det blev jag och Johna. Och jag kan försäkra er om att ni kommer få höra mer, vara sig ni vill eller inte!